I Spy with my Little Eye

Jag utforskar gärna landskap. Här är det landskap som ses från ovan under en flygresa från Tanzania och över det odlade landskapet, formationer av berg och över öken, över Nilen och upp genom bergen i Turkiet.

Ngorongoro kratern

I spy with my little eye… När jag reste iväg till Tanzania och Zanzibar hade jag hört om Corona. Då var det några enstaka fall i Kina. Kanske hade det spritt sig till något annat land. Men det var långt borta. Dagen efter jag kom hem stängdes flygplatserna som jag hade landat på för att ta mig hem. En dags marginal. För mig var det omvälvande. Någon dag senare dog min kusin i England av Covid. Familjen utspridd i olika länder och på olika kontinenter tog det hårt. Det var många samtal. Mycket rädslor. Våren blev en existentiell bearbetning. En reflektion av vad vi ser och inte ser. Minnen av resor. Minnen av möten. Och den stora frågan vad är egentligen viktigast i livet? Semester, långa stränder, ljuvligt varmt vatten, ljumna kvällar i djupt sammetslent mörker. Zanzibar. Djupa dofter, saltvatten och solvarm hud. Vi skulle åka därifrån när åskan drog in. Blixtar, regn, åskan lyste upp natten och vi hukade oss i den hårda vinden. Skulle flygplanet kunna lyfta? Mitt i natten landade vi vid Kilimanjaro. Då var natten klar och himmelen stjärnbeströdd och omfamnade oss med sin rikedom. Med gryningen såg vi landskapet växa fram. Så otroligt vackert! I gryningsljuset lyfte flygplanet igen och jag som hade varit orolig för att missa just Kilimanjaro, Afrikas högsta berg, fick njuta av det magnifika berget. Snön på toppen spred sig som en stjärna ner över bergsväggarna. Jag har alltid rest. Delar av familjen i England, några i Kanada, några i… första gången som jag minns att jag flög var jag tre år och alla frågade gång på gång vart det var jag skulle. Jag svarade gång på gång Köpendanmark och förstod inte varför alla skrattade så att tårarna rann… jag har med åren lärt mig att staden heter Köpenhamn… Eftersom jag har perfekt längd för just flygplan har jag alltid fått njuta av att sitta vid fönstret. Jag har alltid njutit av att sitta högt däruppe och spana ner mot landskapet. De vackra glittrande städerna. Vindlande vattendrag. Storslagna sjöar. Formen på åkrarna. Skogarnas form. Skrynkliga bergsområden. Där har jag suttit och spanat tittat på allt och tänkt och fantiserat. Barndomens lek Jag ser med mitt lilla öga något som börjar på… I spy with my little eye ljuder inne i huvudet. För jag ser, betraktar och mina fingrar formar det jag ser på papper framför mig. Det blir reseminnen. Ett stort minnesbibliotek. På vägen norrut syntes stora runda kratrar från slocknade vulkaner. En efter en möter de morgonen. Släpljuset fångar skuggor och landskapet form fångar mitt intresse. Hur skulle jag kunna måla detta på en stor duk. Vilka färger skulle jag använda? Drömmarna bär mig.

Saharas öken bevattnings cirklar

Jag vaknade över Saharas vidsträkthet. Där var bergsformationer, sand som hade blåst in över bergen, över åkrar. Var det uttorkade flodbäddar? Jag tänkte på allt det myllrande liv som hade utplånats av sanden. Alla lager av liv som levts där. Plötsligt dök Assuandammen upp. Räta linjer. Vatten som täckte byar och kulturskatter. Vatten som pumpades upp och ut i öknen. Enorma bevattningscirklar mitt i det sandfyllda landskapet.

Nilen

Det livgivande vattnet. Blir det tydligare än där? De gröna slingrande åkrarna och mitt i det blå skimrande vattendraget. Nilen. Frodigt och färgstarkt.

Synod

Vi flög över Medelhavetför att undvika oroligheterna i Öster. Flög in över ett snötäckt Turkiet. Det ljusa pudret lyste med sin vithet. Där ovanifrån såg jag städer och byar, de vackra odlade landskapet, de vackra vecklade bergen. En stad fascinerade mig. Stadsmuren såg ut som en duva ovanifrån. I min värld såg den ut som en fredsduva. Fantasierna lekte. Jag såg vägar som sakta böjde sig runt kullar och formade figurer. I min värld såg det ut som stora Ichtysar. Mina ögon läste in referenser och bilder i landskapet. Min mobiltelefon angav platsen. Shukrut? När jag letade på Wikipedia insåg jag att staden tidigare hade haft ett annat namn. Synod. Synod! Men det är ju en plats där biskopar samlas. En plats där kyrkan har överläggningar. Ett sammanhang som talar om kyrkans djupa frågor. En plats att tänka teologi. Kan landskapet präglas av sina referenser? Resan blev mitt redskap att reflektera över livet som förändrades. Hemma målade jag med tunna skikt. Målade över om och om igen för att hitta nyanser, djup, minnen och referenser. Letade upp gamla skisser från när jag besökte platser vid Nilen. Letade efter skisserna på ogräs från andra delar av Sahara och målade in dem i bilden som reliefer synliga bara i släpljuset. Tog fram armbandet jag köpte av en Massaj kvinna, färgerna som jag använde för att måla Ngorongoro kratern med. Tidigare resor till Turkiet med alla färgstarka personer jag hade träffat blev upplevelser som jag använde och försökte måla in i bilden av Synod. Alla tidigare resor och erfarenheter var mitt inspirationsbibliotek som jag använde för målningarna i serien: I spy with my little eye.